.. Å så var man inlagd. Som en gurka. Jag bara ligger här. Helt still. Får bara röra mig vid toalettbesök. Tredje dagen nu. Kan vara minst två kvar. Varför? Jo, jag får tydligen aldrig uppleva en graviditet med bara hemorojder, förstoppning, analsprickor och torra slemhinnor (det där som ingen gravid någonsin berättar). Det är tydligen meningen att jag ska få komplikationer som ställer allt på sin spets. Nu kanske denna inläggning främst är en säkerhetsåtgärd, men likväl så är den inte komplikationsfri och operation står på schemat. Även den inte helt ovanlig med nog så riskfylld.


Kanske är att hårddra det lite, men det känns som man fått ett sjukdomsbesked och nu försöker hitta sätt att förena sig med tanken att det är något fel på mig. Ingen vet dock vad. Det skrämmer mest. Ovissheten.

Nu ska jag och mina liggsår göra allt för att lillebror ska stanna i magen. Åtminstone 15-20 veckor till. Vilket är lång tid att vara livrädd på.

Förutom att önska att jag vore hemmavid så önskar jag att mitt enda graviditetsproblem var just 20 cm stora hemorojder eller något annat just nu meningslöst, ofarligt och botbart.

Rapport från sjukhussängen.
/Sally

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. Det var så länge sen att jag inte ens vet hur bloggen fungerar.. Det blev lite fel.. Vad jag skulle säga var att Otis inte är så liten längre.. Snarare 12 kilos 1,5 åring. Det bästa som finns. Han är min stolthet. Det var en liten uppdatering....

Det var inte igår. Har det hänt nåt sen sist? Ja, lite. Det kom till slut efter mycket om och men ut en liten Otis. Han är visserligen inte så liten längr ...

Varför så få inlägg senaste tiden? Jo, jag lider av något som får mig att ifrågasätta sociala medier och varför jag känner att jag måste skriva om mitt privata liv på internet. Vissa dagar. Vissa dagar vill jag bara skrika till hela världen vad som h...

Jag har skaffat mig ett jobb. I en helt annan bransch än den jag är utbildad till. Ett tillfälligt jobb i väntan på att själen ska läka ytterligare lite. Det är det absolut bästa jobbet jag nånsin haft. Missförstå mig rätt, jag älskar att jobba med m...

Tårarna stod som spön i backen. Hela vägen från stan och hem. Oavbrutet. Tårar av ren och skär jävla saknad. Att något kan göra så ont, enda in i benmärgen och samtidigt, för mig efter tre månader, vara så skönt. Det finns inte som är mycket värr...