Tårarna stod som spön i backen. Hela vägen från stan och hem. Oavbrutet. Tårar av ren och skär jävla saknad. Att något kan göra så ont, enda in i benmärgen och samtidigt, för mig efter tre månader, vara så skönt.

Det finns inte som är mycket värre än saknad. Förutom skuld. Det ena har länge vägt mer än det andra. Idag, i backen efter reningsverket till Thåström släppte allt. Ledsen är jag ofta. Tårar rinner oftare. Men IDAG var den ena saken övervägande tung, och det var saknaden. Tårarna kommer lika snabbt som man känner att magen upplevs helt tom. Och man verkligen måste anstränga sig i stunden för att komma på varför man fortfarande stiger upp ur sängen varje dag. Jag grät av saknad. För att jag saknar min dotter. Och saknar den lilla tid vi fick. Och den tid vi aldrig hann få.

Det börjar vända nu. Känslor byts ut från att vara destruktiva till att bli mer "nyttiga", som jag ser det. Det skulle passa bra det.

Dagens klyschor som jag tar med mig:
1. Det kan inte bli värre
2. Efter regn kommer solsken

Över och ut.
/mamma Sally

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. Det var så länge sen att jag inte ens vet hur bloggen fungerar.. Det blev lite fel.. Vad jag skulle säga var att Otis inte är så liten längre.. Snarare 12 kilos 1,5 åring. Det bästa som finns. Han är min stolthet. Det var en liten uppdatering....

Det var inte igår. Har det hänt nåt sen sist? Ja, lite. Det kom till slut efter mycket om och men ut en liten Otis. Han är visserligen inte så liten längr ...

.. Å så var man inlagd. Som en gurka. Jag bara ligger här. Helt still. Får bara röra mig vid toalettbesök. Tredje dagen nu. Kan vara minst två kvar. Varför? Jo, jag får tydligen aldrig uppleva en graviditet med bara hemorojder, förstoppning, analspri...

Varför så få inlägg senaste tiden? Jo, jag lider av något som får mig att ifrågasätta sociala medier och varför jag känner att jag måste skriva om mitt privata liv på internet. Vissa dagar. Vissa dagar vill jag bara skrika till hela världen vad som h...

Jag har skaffat mig ett jobb. I en helt annan bransch än den jag är utbildad till. Ett tillfälligt jobb i väntan på att själen ska läka ytterligare lite. Det är det absolut bästa jobbet jag nånsin haft. Missförstå mig rätt, jag älskar att jobba med m...