Jag har skaffat mig ett jobb. I en helt annan bransch än den jag är utbildad till. Ett tillfälligt jobb i väntan på att själen ska läka ytterligare lite. Det är det absolut bästa jobbet jag nånsin haft. Missförstå mig rätt, jag älskar att jobba med människor och som lärare. Men människor har en tendens att medvetet och omedvetet kräva massa av en. Och ibland, när saker förändras i ens liv så finns inte alltid orken där att tillgodose dessa människors olika krav och önskningar. Därför är trädgårdsmästare alldeles förträffligt. Plantorna kräver bara att få komma ner i lite jord och få lite vatten på sig. Och det mest otroliga är mycket man tänker på att man faktiskt inte tänker på något dom alla timmar man står och vattnar eller planterar. Fantastiskt skönt. Och hinner man få igång nån tankeverksamhet så rör det bara en själv och inte andra. Jag hoppas att dessa månader ska ge min kropp och själ lite vila. Fylla på batterierna. Kroppen lär ju dock inte få så mycket vila, rent fysiskt. Som akademiker är man inte van att lyfta 50kilos jordsäckar och bära runt på grejer. Men vem vet? Jag kanske får en uppsättning muskler. Och det vore ju bara en bonus.

Snart är det den 22 april. Dagen för beräknad förlossning. Jag längtar dit. Att den dagen ska vara över. Då hoppas jag det känns som att "väntan" är över. Även om det bara sitter i huvudet så har tiden från när Vevis föddes till nu i april bara känts som en skendräktighet. Efter 22:e kommer hon vara lika lite här som hon är nu. Och kanske då släpper allt. Vi kanske kan se lite längre framåt. Jag hoppas det.

Tills då. Lev väl. Ta hand om varandra. Kramas mycket och skratta. Världens bästa medicin.

/mamma sally

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. Det var så länge sen att jag inte ens vet hur bloggen fungerar.. Det blev lite fel.. Vad jag skulle säga var att Otis inte är så liten längre.. Snarare 12 kilos 1,5 åring. Det bästa som finns. Han är min stolthet. Det var en liten uppdatering....

Det var inte igår. Har det hänt nåt sen sist? Ja, lite. Det kom till slut efter mycket om och men ut en liten Otis. Han är visserligen inte så liten längr ...

.. Å så var man inlagd. Som en gurka. Jag bara ligger här. Helt still. Får bara röra mig vid toalettbesök. Tredje dagen nu. Kan vara minst två kvar. Varför? Jo, jag får tydligen aldrig uppleva en graviditet med bara hemorojder, förstoppning, analspri...

Varför så få inlägg senaste tiden? Jo, jag lider av något som får mig att ifrågasätta sociala medier och varför jag känner att jag måste skriva om mitt privata liv på internet. Vissa dagar. Vissa dagar vill jag bara skrika till hela världen vad som h...

Tårarna stod som spön i backen. Hela vägen från stan och hem. Oavbrutet. Tårar av ren och skär jävla saknad. Att något kan göra så ont, enda in i benmärgen och samtidigt, för mig efter tre månader, vara så skönt. Det finns inte som är mycket värr...