.. Å så var man inlagd. Som en gurka. Jag bara ligger här. Helt still. Får bara röra mig vid toalettbesök. Tredje dagen nu. Kan vara minst två kvar. Varför? Jo, jag får tydligen aldrig uppleva en graviditet med bara hemorojder, förstoppning, analsprickor och torra slemhinnor (det där som ingen gravid någonsin berättar). Det är tydligen meningen att jag ska få komplikationer som ställer allt på sin spets. Nu kanske denna inläggning främst är en säkerhetsåtgärd, men likväl så är den inte komplikationsfri och operation står på schemat. Även den inte helt ovanlig med nog så riskfylld.


Kanske är att hårddra det lite, men det känns som man fått ett sjukdomsbesked och nu försöker hitta sätt att förena sig med tanken att det är något fel på mig. Ingen vet dock vad. Det skrämmer mest. Ovissheten.

Nu ska jag och mina liggsår göra allt för att lillebror ska stanna i magen. Åtminstone 15-20 veckor till. Vilket är lång tid att vara livrädd på.

Förutom att önska att jag vore hemmavid så önskar jag att mitt enda graviditetsproblem var just 20 cm stora hemorojder eller något annat just nu meningslöst, ofarligt och botbart.

Rapport från sjukhussängen.
/Sally