Förstod när jag skrev inlägget igår att det kunde missuppfattas. Jag orkade bara inte ändra vid tillfället. Använder dagens inlägg till att be om förlåtelse. Till alla er som har sagt att jag är stark. Jag får prestationsångest. Jag kan inte bära det på mina axlar. Jag är inte stark. Jag känner mig inte stark. Jag bara ligger ju här. Det känns som jag gör alla som sagt att jag är stark, besvikna. Att jag inte kan uppnå era förväntningar. Självklart vill jag inte vara annat än stark. Kanske blir jag det av den peppen jag fått. Kanske är det så man blir stark - genom att någon påminner en om att vara det. Tiden får utvisa. Kanske går ur det här starkare än någonsin? Och då har jag er att tacka.

/Mamma Sally

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. Det var så länge sen att jag inte ens vet hur bloggen fungerar.. Det blev lite fel.. Vad jag skulle säga var att Otis inte är så liten längre.. Snarare 12 kilos 1,5 åring. Det bästa som finns. Han är min stolthet. Det var en liten uppdatering....

Det var inte igår. Har det hänt nåt sen sist? Ja, lite. Det kom till slut efter mycket om och men ut en liten Otis. Han är visserligen inte så liten längr ...

.. Å så var man inlagd. Som en gurka. Jag bara ligger här. Helt still. Får bara röra mig vid toalettbesök. Tredje dagen nu. Kan vara minst två kvar. Varför? Jo, jag får tydligen aldrig uppleva en graviditet med bara hemorojder, förstoppning, analspri...

Varför så få inlägg senaste tiden? Jo, jag lider av något som får mig att ifrågasätta sociala medier och varför jag känner att jag måste skriva om mitt privata liv på internet. Vissa dagar. Vissa dagar vill jag bara skrika till hela världen vad som h...

Jag har skaffat mig ett jobb. I en helt annan bransch än den jag är utbildad till. Ett tillfälligt jobb i väntan på att själen ska läka ytterligare lite. Det är det absolut bästa jobbet jag nånsin haft. Missförstå mig rätt, jag älskar att jobba med m...