Det bara ramlar in papper! Dom står mig upp i halsen. Är det inte ett dödsbevis så är det begravningsbyrån. Eller försäkringskassan. Föräldrapenningen är det jag lever på. Hyckleri känns det lite som. Ge pengarna till dom som behöver. Inte till mig. Jag har inget barn att försörja.

Imorgon är det vecka 3. I tisdags skulle det vara två månader kvar till Vevis kom. Om hon hade behagat komma på beräknad tid vill säga.

Har börjat spendera lite tid på olika forum för föräldrar som mist sina barn. Det hjälper inte. Hur ska det få mitt hjärta att må bättre av att läsa om andra människors brusta hjärtan? Ja, jag vet att det ska fungera som en vetskap om att vi inte är ensamma. Men ändå.

Idag var förhoppningsvis sista dagen med antibiotika. Nu vill jag aldrig äta det mer, nu får jag va frisk! Så imorgon kan vi ställa klockan på när tårarna kommer. För imorgon får jag flytta mig ur mitt hål i soffan.

Saknar fortfarande Vevis. Saknar henne jättejättemycket! Hon fattas mig.

/mamma Sally